Motstånd

När jag rör mig i naturen ser jag landskapet som en panoramabild. Det storslagna naturlandskapet med sina karakteristiska blå toner och vinterns kristallklara snö finns ständigt närvarande i mitt sinne. Att vandra fritt i detta landskap väcker minnen och eftertanke.

Jag går längs mina förfäders upptrampade stigar och åker skidor längs de flyttleder som även de följde. Renens ständiga vandringar mellan fjällen får mig att reflektera över det oändliga, och vindarnas jojk leder mina tankar till hur vi bör förvalta det som Skaparen har anförtrott oss som ett lån.

Vi ska ta hand om den natur vi har fått låna under vår tid här på jorden, och vi ska lyssna till ”varelserna under jorden” som vill förmedla visdom och vägleda oss i hur vi ska leva våra liv.

Jag bär med mig bilderna och vindarnas jojk i mitt hjärta, och sedan syr jag det första stygnet i tyget. Stygn för stygn växer berättelsen fram.